”Våga ta steget – jag har aldrig ångrat det!”

Efter över ett årtionde som lokalvårdare på ett och samma företag kände Elin Berglund att det inte gick längre. Jobbet kunde hon visserligen, men både kropp och själ skrek att hon hade nått vägs ände.

– Jag hade ont i axlar, knän och rygg. Dessutom hade mitt självförtroende rasat i botten. Jag trodde jag var helt oduglig, berättar hon.

Hon mådde inte bra och sa upp sig för att byta till en annan arbetsgivare i samma bransch. Tanken var att en ny arbetsgivare, nya rutiner, nya arbetskamrater och nya kunder skulle ge henne energi och arbetslust tillbaka.

– Men det blev inte bättre alls, tvärtom. Jag var kvar i samma läge och hamnade till slut i total utmattning. Jag kände mig oduglig och värdelös.

Avgörande för vägen tillbaka

Hon gick ut i arbetslöshet, inledningsvis utan ersättning vilket inte precis förbättrade hennes situation. Elin fick hjälp av sjukvården att börja nysta i vad som egentligen låg bakom hälsoproblemen. Det mynnade så småningom ut i en ADD-diagnos och en medicinsk behandling som kom att hjälpa henne både med koncentrationssvårigheter, energilöshet och ångestproblem.

– Jag blev inskriven på RTAS 2018 och hade då sökt jobb ett tag. Jag hade vänt mig till läkare för att jag trodde jag var utmattad, men ärligt talat trodde jag dessutom att det var något fel på mig, för det gick inte att kommunicera med folk. Jag förstod inte vad de sa, inte ens när de sagt det fem gånger. Och de förstod inte mig heller.

Det var detta ”glapp” som sänkte självförtroendet i en situation när krafterna tagit slut. Men att då komma in på RTAS skulle visa sig vara avgörande för hennes väg tillbaka.

– Jag började på två timmar per dag, och ärligt talat så trodde jag inte att de varierade uppgifter vi utförde på RTAS skulle vara något för mig alls, jag hade ju svårt att bli klar och känna att jag hade kontroll ens när jag utförde en enda uppgift.

”Att bli trodd på var avgörande”

Men verkligheten visade sig vara något helt annat. Elin upptäckte att det gick hur bra som helst att göra olika saker, även om hon i början inte trodde att det hon gjorde varken blev rätt eller bra.

– Avgörande var att jag fick förtroendet. Att jag fick försöka, att jag blev trodd på. Det gör verkligen en enorm skillnad.

Sakta men säkert kom självförtroendet tillbaka. Elin gick på eget initiativ upp först från två till fyra timmar, och senare till heltid.

– Jag fick under tiden också diagnosen ADD. För mig var det också väldigt viktigt, att känna att det fanns en förklaring till varför jag haft det så kämpigt i kommunikationen med andra.

Blev roligt att jobba igen

Medicinen i kombination med en arbetsmiljö där hon fick testa olika saker och upptäcka att hon klarade av dem, i kombination med att det inte fanns någon press på att nå någon viss produktionstakt gav henne möjlighet att börja läka och tycka att det var roligt att gå till jobbet igen.

– Idag vet jag att jag klarar många olika saker, bara jag får arbetsuppgifterna ordentligt förklarade för mig. Men när jag gick in i väggen var jag mer nedbruten än jag trodde och behövde fråga om och om igen för att vara säker på att jag gjorde rätt, och att det jag gjorde dög. Att få göra det, i en trygg miljö var så otroligt avgörande för mig.

Efter en process där Elin fått växa in i sin nya roll är hon idag heltidsanställd, produktiv och uppskattad industriarbetare i ett annat företag.

– Mitt självförtroende nu och innan jag började på RTAS är som natt och dag. Jag hade absolut inget självförtroende alls då. Trodde inte att jag kunde något, och vågade inte prova heller för den delen.

Bra stöd hos nya arbetsgivaren

Elin känner fortfarande att hon har behov av extra tydliga instruktioner när hon ska utföra nya arbetsmoment, men har en bra dialog kring det med sin nya arbetsgivare. Ett företag som dessutom är ett av de företag som RTAS fungerar som underleverantör till, vilket givit Elin möjlighet att över en längre tid lära känna sin nya arbetsplats.

– Jag känner ett bra stöd hos min nya arbetsgivare Fumex, och kontakten med RTAS och människorna där som blivit mina vänner har jag kvar vilket känns väldigt tryggt.

Så hur viktig har vägen via RTAS då varit för Elin?

– Utan RTAS antar jag att jag så småningom skulle ha gått tillbaka till mitt gamla yrke. Och då hade förmodligen förslitning av knän, axlar och rygg bara blivit värre, och väggen skulle aldrig ha varit långt borta.

”Våga ta steget. Jag har aldrig ångrat att jag gjorde det”

Men genom att självförtroende växt, att hon visat för både sig själv och sin omgivning att hon inte bara klarar av ett jobb inom industrin, utan att hon dessutom klarar av det med bravur så mår hon otroligt mycket bättre idag.

– Både psykiskt och fysiskt. Även problemen med knäna, ryggen och axlarna är borta. Jag har verkligen aldrig ångrat att jag började på RTAS. Till den som får chansen att komma dit kan jag bara säga att de har allt att vinna. Våga ta steget. Jag har aldrig ångrat att jag gjorde det.

Och Elins resa från utsliten, utmattad lokalvårdare till duktig och uppskattad industriarbetare, dessutom med betydligt högre lön, visar att det finns en väg framåt för alla. Och att när den går via RTAS så finns ett stöd som kanske inte finns på så många andra ställen.

Vi på RTAS önskar Elin otroligt stort lycka till på hennes fortsatta resa, den har bara börjat. Vi vet hur duktig hon är, och är tacksamma att ha fått vara med ett litet tag på hennes väg. Det faktum att Elin då och då dyker upp hos oss och äter en lunch eller tar en kopp kaffe betyder jättemycket för oss. Hennes kamp har varit allas vår kamp. Och hennes framgångar är också en framgång för alla oss andra. Vi på RTAS blickar också framåt mot nya medarbetare och nya livsresor.